jagochminflata.blogg.se

Helgen blev precis som jag tänkt, lugn och skön. Jag har vilat ut mig och mår äntligen bra igen!:) Jag har hunnit med att glo en hel del på tv, ha picknick med älskling, ätit mysmiddag och haft myskväll med älskling och syster m.m.

Och igår hade vi personalmöte på jobbet. Vi diskuterade bl.a. vårt framtida schema men jag har ännu inte fått veta hur mitt schema kommer se ut. Fick dock veta att jag endast kommer få ta ut ca 14 dagar semester det här året, vilket innebär att jag endast kommer vara ledig på Prideveckan i sommar. Sen går ju två dagar till att vara ledig på midsommarafton+midsommardagen, några dagar till julen & nyår och sen är mina semesterdagar mer eller mindre slut... Får resa utomlands först nästa år helt enkelt haha, kuuuul sommar!

Anyway. Idag är det Valborg, vilket självklart ska firas;) Jag, Casse, Daniella, Sandra, Hanna, Tim, Amanda och Linn ska först till Edsergsparken och grilla & kolla på Majbrasan. Sen blir det fest hos Kimy med lite mer folk. Kommer bli super!

Puss

Jag mår bättre idag än igår. Så jävla skönt!:) Har orkat resa mig ur sängen och jag har till och med städat lägenheten. Klarar inte av att ligga hemma sjuk hur länge som helst, blir alldeles för rastlös. Det brukar vara ett bra tecken när jag blir rastlös och börjar städa (standard när jag är sjuk) för då vet jag att om några dagar är jag frisk igen.

Lagade mat till älskling kom hem från jobbet så vi åt mysmiddag ihop. Sen kom Daniella, Kimy och Elli hit. Casse skulle till KG (en gayklubb som firar två år idag) med dem ikväll så hon hade sen länge planerat att de skulle föra här. Trots huvudvärken och att jag fortfarande är rätt slut i kroppen var det trevligt med lite sällskap. Vi spelade Fia med knuff och TP innan de skulle iväg. Och de söp för fullt, såklart.

Nu sitter jag här själv i soffan och glor på scary movie. Forever alone, haha. Jag vill bara bli frisk så jag kan gå ut i det fina vädret, träffa vänner & leva mitt liv som vanligt! Men men.. Ska se till att ta det lugnt hela helgen ut så kanske jag har tur och är frisk efter det. Wish me luck :) puss

Jag älskar dig så otroligt mycket, min favorit! Du är BÄST <3

Opepp på livet, slut i kroppen, ont överallt. Vill bara sova till det här är över. Bara tanken av att jobba eller göra något överhuvudtaget gör att kroppen säger ifrån. Jag orkar inte

Äntligen kom våran soffa! Beställde en divansoffa från Chilli för flera veckor sen som kom först idag. Det var ett helvete att bära in den kan jag säga, hade verkligen inte energi för det men var tvungen. Jag är supernöjd med soffan som tur är :) den passar in perfekt i lägenheten och den är skön att sittligga i. Ligger i en just nu och glor på film.

Idag har jag (förutom att ha tagit emot soffan) sovit, sovit och sovit. Känns som jag inte kan sova mer nu men jag är fortfarande helt slut i kroppen. Nu ska jag återgå till filmen :) puss på er

<3

Jag orkar inte göra någonting. Både kroppen och huvudet säger; lägg dig och sov. Jag är helt utmattad på alla sätt. Ska sova vidare nu. Puss och kram

Seg tjej. Har glott på How i met your mother hela dagen. Typ världens bästa serie (eller den hamnar på delad första plats med L word). Det har varit dags att äta lunch ett bra tag nu men jag känner mig inte ett dugg hungrig. Bara trött och seg.

Och snart lämnar Casse mig för att åka iväg och fira sin pappa som fyller år, önskar jag kunnat åka med. What to do. Nu ska jag fortsätta glo på HIMYM. Puss

Min tatuering börjar äntligen läka;)

Jag är så stört trött. Började ändå tio imorse så förstår inte varför jag är så jävla trött. Det har dessutom varit lugnt på jobbet idag.. Aja. Bara tre timmar kvar tills jag får gå hem nu iaf hehe;)

Längtar till ikväll. Vi ska ha över några vänner (Daniella, Kimy, Sandra, Linn, Malin, Amanda, Emma & Vickan) till oss ikväll och spela spel, snacka skit och dricka. Kommer bli super!:) Lite segt bara att soffan och köksbordet inte kommit än. Vi får sitta på kuddar på golvet helt enkelt haha... PUSS

Började jobba sju imorse. Att gå upp tidigt på morgonen är inte riktigt min grej har jag insett, men imorse gick det förvånansvärt bra. Tog macka och té med mig i handen på vägen hehe.

Och nu sitter jag här och tar mig en fem minuters paus från stressen. Det är fullt upp på jobbet idag. Men snart slutar jag och får gå hem och umgås med älskling igen. Det ser jag fram emot :)

Jag minns hur jag stört mig på folk som hela tiden håller på att tjata om hur de saknar sina partners efter att de varit ifrån varandra i typ fem minuter... Och nu sitter jag där själv.

Älskling har varit borta i tre timmar och jag känner mig så ensam. Snacka om sällskapssjuk! Jag har blivit så van vid att alltid ha älskling vid min sida. I princip enda stunden vi är ifrån varandra är när vi jobbar, men då är man ju så inne i jobbet att man inte hinner sakna. Nu däremot, när jag sitter helt ensam och glor på tv, saknar jag min älskling som om i varit ifrån varandra i flera veckor. Löjligt, men sant. Och jag kan inte låta bli att tycka om det och uppskatta känslan av att få sakna lite, för jag vet att efter saknad kommer kärlek. PUSS

Älskling var så duktig och gick upp klockan åtta imorse för att ringa och boka läkartid. Hon har varit sjuk så stört länge nu så man börjar ju undra vad fan det är för fel... Som tur är fick hon en läkartid redan idag så hon är där nu. Jag hoppas att hon får penicillin eller något så att skiten kan gå över någon gång.

Själv sitter jag och äter frukost i min ensamhet. Det känns skönt att vara ledig ännu en dag, efter att ha jobbat både hela veckan och helgen. Jag, pappa och syster skulle egentligen ha flugit till Prag idag och varit där tills på lördag kväll men den resan blev tråkigt nog inställd.. Eftersom jag sökt om ledighet från jobbet för länge sen lät jag mig själv vara ledig, trots att vi inte åker iväg. Vanligtvis badar vi på jobbet idag och eftersom jag tatuerat mig för mindre än en vecka sen får jag ändå inte bada i klorvatten så det känns meningslöst att vara på jobbet när jag ändå inte kan hjälpa till och göra någon nytta.

Anyway. Jag tänkte nog gå en sväng till centrum idag och kolla lite kläder och sen självklart svänga förbi min sötnos Daniella på hennes jobb och ta en fika :-) Känns som det var länge sen jag träffade henne, trots att vi sågs i lördags haha... Puss på er

Jävlar vad jag har shoppat idag! Minns knappt ens allt jag köpt men massor av snygga kläder har jag införskaffat mig iaf;) bl.a. två shorts, två västar, ett linne, två tröjor, en bikiniöverdel, tre trosor och en tubtop. Jag är supernöjd!

Jag har idag dessutom tackat ja till en tillsvidareanställning på heltid på mitt jobb på serviceboendet i Sollentuna och sagt upp mig på mitt jobb i Täby. Så om en månad jobbar jag endast i Sollentuna och slipper jobba vaken natt, vilket känns skönt. Jag trivs bra på båda jobben men det ska bli skönt att jobba fast. Samtidigt känns det tråkigt att sluta i Täby eftersom jag trivs med mina sköna kollegor, familjen jag jobbar hos och med jobbet i helhet. Så jag är både glad och ledsen kan man väl säga.

Anyway. Jag och älskling åt middag för en stund sen och när vi precis ätit klart blev jag helt slut. Kände mig mer eller mindre svimfärdig och kände någon typ av obehagskänsla i hela kroppen. Jag hoppas att jag inte har blivit smittad av älskling, vill fan inte bli sjuk nu när jag klarat mig så länge. Nu ligger vi i sängen och glor på OC. Funderar på att sova lite, känner mig helt slut som sagt. Kram på er

Idag ringde larmet 06:55. Bokade igår in en tvättid till idag mellan 7-10 och överraskande nog kom jag faktiskt upp! Så nu är jag i full gång med tvätten. För övrigt är jag ledig idag :) Tänkte passa på att pallra mig iväg till Täby Centrum för att shoppa lite kläder hehe. Älskling ligger fortfarande hemma sjuk. Tyckte nästan lite synd om henne när jag klockan fem i sju tog av henne täcket för att sno påslakanet till tvätten haha.. Men men, hon ser ut att sova så gott, jag tror inte ens att hon märkte något.

Nu måste jag återgå till tvätten. Tänkte försöka hinna äta lite frukost mitt i allt också. Puss

Idag har jag varit duktig och städat hela lägenheten, hängt upp älsklings alla jackor, plus diskat undan all disk eftersom våran diskmaskin har pajat. Känns bra att ha det gjort, men känns dock inte lika bra att veta att jag ändå måste tvätta typ imorgon...

Nu är jag iaf på väg till min kära storasyster för att hälsa på henne:) ska bli trevligt. Sen blir det att åka hem till älskling som ligger hemma sjuk och laga middag till oss.

Min sambo, min kärlek, min bästa vän, mitt allt. Jag älskar dig.

Här om dagen när vi var ute på krogen stötte vi på ett gäng gamla bekanta/"vänner" sen högstadiet. Det blir lätt lite awkward när man inte är säker på om man ska hälsa eller inte. Ja brukar välja att alltid säga hej oavsett om personen ger mig en bitchblick eller inte, för tro mig, folk gör det än idag. Men dessa människor verkade inte ens se mig. Jag vet inte om det var så att de ignorerade mig totalt, om de faktiskt inte kände igen mig eller om de inte ens sett mig. Jag tittade mot dem med ett leende på läpparna i hopp om att iaf få en blick tillbaka, men nej. När jag frågade Daniella om hon sett vilka som var där så sa hon att de redan hälsat på henne och då tänkte jag direkt att de måste ha sett mig men bara ignorerat mig. Hm. Varför beter sig folk så?

Inatt drömde jag något som gav mig en tankeställare. Vi (jag och ett gäng vänner) var på någon typ av anordnad fest. Ni får ursäkta att jag inte minns alla detaljer exakt, det var som sagt en dröm. Vi festade galet och folk blev rätt fulla. Massor av gamla vänner och bekanta var där och en del var trevliga och sa hej, frågade om allt var bra osv, medan andra totalt ignorerade oss. Samma tjejer som vi (i verkligheten) träffat här om dagen på krogen ignorerade mig totalt, vilket gjorde mig lite lätt irriterad. Även om man glidit ifrån varandra eller inte är bff's längre kan man väl skippa bitchblickarna och bara säga hej. Men icke. I slutet av kvällen när det var dags för oss att dra hem råkade dessa tjejer också vara på väg samtidigt, vilket resulterade i att vi satt bredvid varandra i en trappa när vi skulle ta på oss skorna. Då kom hej:et. Plötsligt var vi vänner igen och tjejerna kramade om mig, var hur trevliga som helst, men det var så falskt. Falska skratt, falska leenden - allt var bara falskt rakt igenom. De brydde sig inte ett skit om var jag har kommit i livet eller vem jag är idag och hur jag mår. Det blev bara tillräckligt awkward för att de skulle känna sig tvungna att dra på det där falska leendet och säga hej. De la några idiotiska kommentarer om att "jag gått och blivit lesbisk" och sen skrattade dem. Mina faktiska vänner, som väntade på mig i dörröppningen, ropade på mig och jag lämnade de falska f.d. vännerna bakom mig. Mina äkta vänner sa stöttande kommentarer och vi skrattade åt det som precis hänt. Och det var så jag insåg; varför i helvete ska jag bry mig om folk som inte bryr sig om mig, folk jag glidit ifrån och folk som är så svaga i sig själva att de måste trycka ner andra, folk som är falska rakt igenom och folk som inte är mina vänner längre? För det finns alltid en anledning till att man lämnar vissa så kallade vänner bakom sig och behåller andra.

Det blev en lyckad kväll igår, trots att vi varken drog in till stan eller dansade på borden. Det var underbart att bara få umgås med goda vänner för en stund. Även min barndomsvän Amanda kom förbi med två polare så det var ett extra plus i kanten. Tycker dock synd om Tania (Daniellas syster) som var tvungen att jobba i baren istället för att sitta och hänga med oss haha..

När villan stängde drog jag och älskling hem & glodde på OC och käkade chips med dip. Eller snarare, jag käkade chips med dip, hehe.

Och nu har jag precis vaknat. Dags att käka frukost och ta en dusch innan jag pallrar mig iväg till jobbet. Jag kan inte direkt påstå att det är lätt att lämna sängen när en mysig, gosig, varm och sovande flickvän ligger bredvid en, men måste man så måste man. Puss och kram

Det finns så roliga människor här i världen. Direkt när jag började vara öppen på Facebook angående min sexuella läggning blev folk så otroligt nyfikna. Plötsligt hade man kontakt med människor man inte pratat med på flera år, eftersom de självklart ville höra alla smaskiga detaljer. Frida, den före detta killtjusaren, var plötsligt tillsammans med en tjej. Huge surprice, eller?

Mina nära vänner fick veta direkt när tanken slog mig: undra hur det vore att ligga med en tjej. För det var faktiskt den tanken som slog mig först, långt innan jag trodde mig kunna bli intresserad av tjejer på ett mer seriöst sätt. Och vännerna tänkte nog mest att alla haft den tanken någon gång, bara det att alla inte gjort verklighet av sina fantasier.

Jag är så glad att jag lät mina fantasier bli verklighet, att jag vågade slänga mig in i flatvärlden och att jag vågade se mig själv för den jag verkligen är, utan någon större tanke på vad folk skulle tycka och tänka om mig. För dömande blickar får man hur man än lever sitt liv, så varför inte leva det så som man själv vill?

Det jag egentligen skulle komma till är att jag älskar folks nyfikenhet. Jag älskar att folk är frågvisa och ifrågasättande, för om man aldrig vågar fråga får man aldrig några svar och kan heller aldrig förstå. Ju mer folk frågar om det dem undrar, desto mer berättar jag och desto mer inser människor att "ja juste, så kan man ju tänka/vara".

Jag tycker även att det är spännande hur ovetande människor kan vara, som om man antingen måste gilla endast killar och alltid ha gjort det eller att man måste gilla endast tjejer och alltid ha gjort det. Är folk så blinda, eller rentav fega, att de aldrig vågar se utanför boxen?

Nu i efterhand vet jag att jag var det. Blind. För jag såg inte sanningen förrän den var så uppenbar den kunnat bli. Inte förrän jag provat och insåg att jag även gillar tjejer, kunde jag se alla tecken på detta som jag faktiskt fått tidigare i mitt liv. Och plötsligt blev allt så självklart, så enkelt och så rätt. Alla pusselbitarna föll på plats. Och nu sitter jag här, lyckligare än någnonsin, tillsammans med en tjej. Allt tack vare att jag såg utanför boxen.

Man blir lätt förvirrad av att jobba flera vakna nätter i rad kan jag säga er. Mitt nattschema blev ändrat nyss dessutom, vilket inte direkt gjorde saken bättre. Man tappar liksom uppfattning om vilken dag det är och om det är morgon eller kväll, när man går upp lagom till middagen och går och lägger sig lagom till lunch. Skönt att det är fredag och att jag snart får åka hem och sova för att sen vakna upp till en underbar flickvän, i lagom tid till middag & myskväll. Åh. Längtar.

Tatueringen blev grym! Är minst sagt supernöjd. Och nu sitter jag här, på jobbet, med en handled full av svart färg blandat med blod som lite försiktigt läcker ut ur plasten och rinner över handen. Fan. Tanken var att plasten skulle sitta på i 3-4 dygn för att hjälpa tatueringen att läka och undvika bakterier men nu blir det nog inte riktigt så. Jag har tejpat kanterna med kirurgtejp i hopp om att det ska hålla kvar plasten på sin plats men vi får se hur bra det håller...

Det är sjukt vilken kick det ger att tatuera sig. Jag blir alltid sugen direkt efter att tatueringen är klar, på att skaffa en till. Det är farligt det där. Om tjugo år sitter jag väl där med hela kroppen tatuerad och i saknad av kicken av att göra nya tatueringar haha.

Sitter just nu på tåget på väg in mot Skanstull och East Street för att tatuera mig på handleden. Ska skriva "Du är vacker" som en evig påminnelse för mig, och alla människor som ser den, att vi alla är vackra precis som vi är. Jag är grymt taggad och lite nervös, som vanligt;) Det här blir min tredje tatuering och jag hoppas att den inte kommer göra mer ont än mitt porträtt av kära mamma som jag har på vaden, för fyfan vad ont den gjorde att göra... Wish me luck :) puss

Jag och tjejen har kommit till det där stadiet då vi känner varandra så väl att man nästan kan veta vad den andra tänker eller känner i ett visst sammanhang. Ni vet när man inte längre behöver fråga för att saker känns oklara, utan snarare kan läsa varandra som öppna böcker. Jag har nog alltid varit rädd för att komma till det här stadiet, att totalt öppna mig för en annan människa och vända ut och in på mig själv, visa vem jag verkligen är och vad jag står för. Men när jag väl började göra det med Casse så blev allt så mycket lättare. Hon började öppna sig för mig så som jag öppnat mig för henne och vi började se varandra för våra verkliga jag. Aldrig förr har jag gråtit så mycket som jag gjort i Casses famn. What the fuck, tänker säkert ni nu men det är verkligen inte något negativt eller så att hon fått mig att må dåligt och att jag därför gråtit - det är snarare tvärt om.

När vi lärde känna varandra från allra första början var min pappas sambo, mina halvbröders mamma och dvs min extramamma döende i sina sista dagar. Jag mådde såklart skit pga detta och eftersom Casse och jag umgicks en hel del var hon den som tröstade mig. Jag brukar ha svårt för att släppa taget som stoltheten och bara brista ut i gråt, vilket jag delvis hade i början med Casse också. Men i samband med att min extramamma tog sitt sista andetag, att Cassandra var vid min sida när jag fick beskedet och att jag inte kunde tänka mig någon som skulle kunna förstå mig bättre än hon, öppnade jag totalt upp mig för henne. Det är enstaka människor jag gjort det för, någonsin, och det kändes bättre än aldrig förr.

Hon förstod mig, tog mig som jag var och är, lyssnade på mig dag ut och dag in när jag tjatade om samma sak eller knappt ens orkade prata om vad som var fel. Hon höll sin famn öppen dag som natt och jag grät i hennes famn som ett litet barn.

Efter att jag år ut och år in varit jävligt bra på att hålla saker inne, låtsas som att allt är bra, trycka bort alla känslor, spela lycklig och aldrig visa mig "svag", fick jag nog. Och jag fann den perfekta flickvännen som pallade med mig när jag var ett helvete och minst sagt a total mess. Så jag grät, grät, grät och grät. Och till sist blev det bättre. Bara att veta att det var okej att bryta ihop när som helst och var som helst i hennes famn gjorde det lättare att orka ta sig igenom de tunga dagarna.

Jag har alltid tänkt att det var det här jag var rädd för, att totalt öppna mig för någon, eftersom man aldrig vet när man kan förlora personen, men jag har insett något väldigt viktigt. Det är inte förrän du öppnar dig för någon, på riktigt, som personen kan älska dig för den DU är. Och vad är meningen med att slösa bort din underbara person i rädslan för att en dag bli lämnad eller inte bli accepterad för den du är? Jag är så glad, så tacksam att jag träffat dig, Cassandra. För du fick mig att öppna mig för dig, att våga stå för den jag är och att älska mig själv på en helt ny nivå. Du finns alltid där och du vågar vara dig själv med mig, precis som jag är med dig.

Jag är så glad att du vågat visa mig vem du innerst inne är, för det finns ingen så underbar människa som du.

Tack.

Min bästa vän Daniella tyckte att jag skulle börja blogga igen och jag kan faktiskt erkänna att jag saknat det ibland. Bloggade en hel del periodvis när jag var yngre, skrev bl.a. om mitt liv, mina åsikter, mina motgångar och om helvetet jag gick igenom på högstadiet. Sen dess har många saker förändrats och jag skulle aldrig kunnat ana att jag skulle ha kommit dit jag är idag.

Så, för er som inte vet, bor jag idag med min älskade flickvän Cassandra i en förort till Stockholm, nämligen i Sollentuna (där jag även är uppväxt). Efter att ha varit tillsammans i ett år, och mer eller mindre bott ihop hemma hos min mamma under den tiden, bestämde vi oss för att flytta ihop. Och det känns så jävla bra! Cassandra (eller Casse som de flesta kallar henne) är både min sambo, min kärlek och min bästa vän. Det finns ingen så underbar som hon. Förutom mamma såklart /mammagrisen nummer ett.

Jobbar gör jag delvis som personlig assistent till en ung man med utvecklingsstörning, men också som vårdare på ett Serviceboende för personer med lättare utvecklingsstörning. Funderar på att plugga till undersköterska i framtiden för att få större förståelse för dessa fina människor som jag jobbar med, men också för att man förr eller senare kommer bli tvungen att ha utbildning för att få jobba inom dessa yrken. För övrigt trivs jag bra med båda mina två jobb och mina sköna kollegor.

Ja.. Vad ska man mer berätta? När jag får lite tid över passar jag ofta på att hälsa på Daniella på hennes jobb. Det är perfekt eftersom hon jobbar på café, vilket innebär att jag både får en chans att prata av mig och umgås med min käre vän men också att jag får käka den supergoda kladdkakan som dem säljer där, hehe. På helgerna blir det ofta att man snackar skit över en flaska vin eller att vi gå ut och kör för fulla muggar på krogar eller klubbar;) Jag har ganska få, men väl utvalda, vänner som jag brukar umgås med utöver Cassandra och Daniella. Och jag höll nästan på att glömma att nämna min älskade familj som består av mamma, pappa, storasyster, mina tre halvbröder (varav en är gift och har en enastående fru) och ja, sen har jag en hel del fina släktingar också men det känns som att det här inlägget börjar gå från intressant till endast massor av onödig information.

Hur som helst, det här är jag. Vill du följa mitt liv är du så välkommen! Jag är en jävel på att skriva när jag väl kommer igång ;)

PUSS