För att jag blir så jävla trött
Kategori: Allmänt
Jag blir så trött. Trött på allt drama som ska komma upp i mitt liv hela jävla tiden, trött på att jag får dåligt samvete över saker som jag inte ens ångrar eller anser att jag gjort fel, trött på att jag funderar på vad jag skulle kunna gjort annorlunda och kommer fram till att jag skulle gjort precis likadant om jag fick göra om allt igen men ändå inte kan släppa det och gå vidare. Trött på mig själv för att jag klagar över småsaker istället för att lösa dem, och ännu mer trött blir jag när jag försöker lösa allt men ändå inte kommer fram till någon lösning. Jag blir så trött på att jag fastnar i alla dessa negativa tankar, att jag låter dem äta upp mig, trots att jag vet att jag har bra saker här i livet. Jag kan liksom inte se allt det där fina ibland. Jag fastnar i ett nät av allt som gått fel, som jag inte kan påverka eller göra om. Jag tänker sönder allt som jag möjligtvis kan fundera över. Tankarna gnager i mig men jag kan ändå inte sluta grubbla.
Det känns som att jag är i mitten av alla problem. Jag fastnar i andra människors problem, tar på mig allt och tror att jag ska kunna lösa deras problem. Och så hamnar jag i mitten. Mitt i smeten, mitt emellan allt och alla. Jag försöker förstå alla parter men ingenting går ihop. Ingenting går att lösa eller sopa under mattan. Eller snarare, jag kan inte lösa allting men heller inte sopa allting under mattan. Jag vill att allt ska vara bra, att mina vänner ska ha det bra, familj, släktingar, kollergor och jag själv - ALLA. Men alla har det inte bra hela tiden och jag måste börja inse att jag inte kan lösa alla problem och att det faktiskt inte är mitt ansvar heller.
Jag kan inte ta avsvar för mer än mig själv. Men ibland tappar jag det där som jag alltid har följt; att bry mig om mig själv i allra första hand. För det är mig själv jag ska leva med hela livet, inte någon annan, inte vad jag kan veta helt säkert. Jag måste hitta tillbaka till att utgå ifrån mitt eget bästa i första hand, för det blir alldeles för jobbigt när jag tar på mig andras problem och andra människors ansvar. Och så måste jag lära mig att sluta grubbla sönder saker så jävligt, för när jag grubblat till en viss grad gör det varken mig eller någon annan något gott.
