jagochminflata.blogg.se

Jag börjar jobba först tre idag, kan ni förstå att jag är vaken trots detta och har planerat att börja plugga redan nu, kvart över sju på morgonen? Det är knappt så att jag kan förstå det själv, haha. Anyway. Det blev en bra dag igår. Efter jobbet träffade jag Amanda som jag inte träffat på evigheter och vi pratade om allt och ingenting över en öl. Det har varit lite knakigt mellan oss senaste tiden så det var skönt att ses och prata om det. Åkte sen till Elli och umgicks med henne och Viktor. Inte helt fel.

 

Jag tänkte på en sak, som jag insett först nu. Hur jag än gör, vad jag än säger/skriver så sårar jag någon. Folk tolkar saker fritt hela tiden istället för att bara fråga. Jag kan inte vara alla till lags och få alla att känna sig uppskattade HELA TIDEN. Jag kan inte det, jag är ledsen. Allt handlar inte om er, jag lever mitt liv utifrån mig själv och ingen annan. Det innebär inte att jag tänker att "nu när du är ute ur bilden är allt så mycket lättare" - NEJ. Det handlar inte om det, det funkar inte så.

 

Tillbaka till dåtiden; eftersom jag läst att du tror massor som inte stämmer. Bara för att jag inte skrek ut till hela världen att det var svinjobbigt att lämna dig, när vi gick sönder, betyder det inte att jag inte brydde mig. Jag mådde skit över oss, men jag kunde inte gråta. Jag var så van att ha din famn att jag inte visste hur jag var ledsen utan dig, förstår du? Det handlar liksom inte om hur många tårar jag grät då jämfört med nu, i en liknande situation, för mina tårar mäter inte min sorg.

 

Jag blir så trött på att känna att jag ska behöva förklara mig för er hela tiden. För oavsett vad jag säger så lyssnar ni inte, ni vrider ändå om min ord och tolkar det som ni vill. Nu har jag i alla fall försökt. Tack för mig!