Efter tårar, rastlöshet och hopplöshet lättade det till sist. När jag gråtit tillräckligt tog det slut och kändes till sist bättre. Bra vänner och familj visade att de finns där när jag verkligen behöver dem, vilket gjorde det hela mycket lättare. Tack<3
Idag jobbar jag 10-22. Ska dessutom på ett möte angående brukaren som jag är stödperson till, vilket kommer bli spännande. Det ska bli kul att träffa anhöriga m.m. Anyway, nu måste jag jobba! Puss
Kvinna 20år. Jobbar på ett serviceboende för förståndshandikappade & min ledighet spenderar jag med mina bästa vänner, ofta med en öl i handen;)
Bor ensam i min etta i Sollentuna men har ofta sällskap.
"Vill du inte ha mig som jag är, så är det inte mig du vill ha"
Enjoy!