jagochminflata.blogg.se

Imorse började jag rensa ut skor, väskor & kläder som jag inte använder. Jag insåg då att jag har SÅ MYCKET PRYLAR, som egentligen bara tynger mig. Det var inte ens längesen jag skänkte bort två feta IKEApåsar med grejer... Jag shoppar, shoppar och shoppar för att jag älskar känslan av att ha införskaffat något nytt, men ibland går det överstyr.

Jag köper dyra saker, som väskor, för att jag på något puckat jävla sätt tror att det ska göra mig lycklig. Men vet ni vad? Det gör inte det. Jag blir bara tillfälligt lycklig. Ändå kan jag inte sluta. Behöver inte sluta heller för den delen, eftersom jag har råd att shoppa loss, vilket gör det ännu svårare att kontrollera behovet av att ständigt vilja ha nya grejer.

Något jag också insett är att det framförallt är de dyra sakerna som tynger mig. Att jag köpt kläder som kostar under 500kr som jag inte använt mer än en-två gånger är inte hela världen. Däremot har det hänt att jag köpt väskor för några tusenlappar, som jag sedan fått dåligt samvete över att jag köpt, använt några gånger och sen tröttnat på. Så jävla onödigt.

Jag har ett tjugotal klackskor hemma, som jag inte använt sen jag var 1,64m men som jag i flera år har haft så svårt att göra mig av med. Jag har länge tänkt att jag kanske kommer använda dem någon gång i framtiden, kanske om jag skaffar en partner som är jävligt lång så jag kan känna mig kort även i klackar, eller om det kommer ett tillfälle då jag vill känna mig sådär megatjejig igen, eller på någon temafest, MEN jag inser nu att de bara tar plats i garderoben och att de faktiskt tynger mig. Jag vet egentligen inte varför jag haft så svårt att bara slänga skiten, skänka, sälja eller ge bort till en vän. Om den där dagen kommer när jag av någon anledning vill ta på mig ett par skyhöga klackar får jag förfan köpa ett par nya!

Jag tror att mitt vansinniga shoppingbeteende delvis beror på den tillfälliga lyckokänslan som uppstår när jag shoppar, delvis på alla jävla normer som finns om hur man ska se ut och vara för att bli accepterad och "passa in" som jag dras med i fast att jag inte vill, och delvis för att jag fortfarande söker efter den stilen som verkligen är jag.

Jag har svårt att bara vara den jag är, bära precis de kläder jag vill osv när jag ständigt blir bländad av reklam med olika budskap om "hur man ska vara". Jag tänker ofta att jag inte bryr mig om sånt, men det gör jag precis som alla andra, att påstå något annat vore skitsnack. Jag önskar att jag ärligt kunde säga att jag inte påverkas alls av media, men att ens tro att någon människa på denna jord kan slippa undan alla normer om hur man ska se ut och vara, vore lika puckat som att tro att en människa som trycker ner andra människor är en stark och självsäker människa.

Anyway. Jag har nu rensat ut femton klackskor och tio väskor plus en IKEApåse med kläder. Det känns bra, välbehövligt. Kan dock inte påstå att jag inte inom en månad kommer ha ersatt hälften av alla grejer som åkt ut med nya.

Oavsett, känns det skönt att ha slängt ut de saker som inte kändes som JAG, sakerna som bara får mig att tänka tillbaka på den jag var när jag mer än allt försökte passa in bland de mobbande tjejerna på högstadiet. Dit vill jag aldrig tillbaka, så från och med nu, på allvar, tänker jag skita i vad fan dem - och alla andra idioter jag genom åren försökt anpassa mig efter - tycker.

Tack för mig!

(Ps. Bara att höra av sig vid intresse av mina gamla skor, kläder & väskor. En del är i princip oanvänt.)