Det som håller mig tillbaka
Kategori: Allmänt
Ibland tänker jag "OM jag kunde göra precis vad jag vill, bli precis vad jag vill, bo precis var jag vill här i livet, hur skulle jag leva?" och så tänker jag på det som något helt omöjligt, fast det egentligen är jag själv som sätter mina gränser. Jag tänker att jag inte kan, eller att det ändå aldrig skulle hända, innan jag ens försökt.
Mitt drömliv vore att hålla på med musik och leva på det, att få stå på scen och höra fansen jubla och sjunga med i texter som jag skrivit. Jag vill inte vara megakändis, eller särskilt känd alls, bara tillräckligt känd för att kunna leva på min karriär. Jag vill spela sorgliga låtar för alla ensamma människor på de där barerna i gatuhörnen. Jag skulle isåfall även ha en fet jävla lägenhet på Medborgarplatsen med kungsbalkong och högt i tak. En gammal lägenhet som är helt totalrenoverad. Jag skulle leva varje dag som om det vore den sista.
Så, vad är det egentligen som hindrar mig? Konkurrens. Det är i dag i pricip omöjligt att slå igenom i Sverige så som jag önskar att jag en dag kommer göra. Feghet. Jag vågar inte ge upp hela mitt "vanliga" liv och bara satsa, för jag vet hur svårt och nästiltill omöjligt det skulle bli. Rädsla. Rädsla för att jag någonstans på vägen ska inse att det inte alls är det jag vill, att jag är inne på helt fel spår. Missnöje. För att jag vet att även om jag en dag når dit, kommer jag inte vara nöjd. Det är så jag funkar. Jag blir aldrig helt nöjd. Jag nöjer mig bara. Tänker att det får duga så.
Kanske, jag säger bara kanske - borde jag dra igång Amanda med mig och faktiskt satsa mer på musiken. Börja spela in, lägga upp på nätet och se om vi får någon respons. Då har vi iaf försökt, sen om det går åt helvete får det väl göra det. Fuck it nu kör vi
